tisdag 29 januari 2013

Gymmet

Det är inte ofta jag tränar på gym, men när jag är där så vet jag oftast vad jag pysslar med. Jag var där idag innan jobbet och det fick mig att tänka på ett part inlägg som Martina skrivit på sin blogg Health & Science. Det första ”Helt fel signaler till kvinnor!” handlar om bilder på tjejer som tränar i tidningar med hantlar på 1kg – alltså träning som inte ger någonting. Och i det andra inlägget ”Arga brudar som inte vill träna.” förklarar hon lite mer vad hon menade. Jag var idag på företagsgymmet. Där finns det få riktiga bodybuilders medan kategorin ”hobby-gymmare” är överrepresenterad. Inget konstigt med det, alla som vill träna borde få träna, och då är ett gym ett ypperligt ställe att utföra denna aktivitet på.
Först vill jag klargöra ett par saker: man måste inte vara expert för att gymma! Så det här är absolut inget korståg där jag vill slänga ut alla som t.ex. inte vet vad triceps är för något (vilket jag pinsamt nog ändå hörde ett par gymnasieelever diskutera). Det här går lite hand i hand med Martinas inlägg, förutom att det här gäller bägge kön. Om man nu tränar för att få ut någonting av det förutom att kunna ge sig själv en klapp på ryggen för att man har varit på gymmet, underlättar det inte om man är lite påläst då? Nu menar jag inte att man behöver känna till terminologin och namn på alla muskler, men jag tycker att träningen underlättas av att veta vilka muskler som jobbar i olika övningar. Eftersom jag inte gymmar särskilt ofta, så vet jag till exempel inte vad jag maxar i bänkpress, benpress eller marklyft. Det jag däremot gör är att lägga på vikter så att det känns, och det ska kännas mycket! Det ska vara tungt att träna om man vill få ut något av det, som Martina skriver i sina inlägg. Samma grabb-gäng som inte visste vad triceps var för något kunde antagligen lägga på ett antal kilo på alla övningar de gjorde. De var cirka 18 år och alla tre såg rätt vältränade ut. Jag tycker inte om att döma folk (utanför mitt eget huvud) men om man använder så lätta vikter att man kan prata lugnt samtidigt som man gör bicepscurls, utan att ens se särskilt ansträngd ut, så undrar jag vad man gör där. Finns det inga roligare ställen att umgås på?
En annan faktor kanske är att många har svårt att släppa ”stilen” när man tränar. Det är ju grymt svårt att se någorlunda snygg eller tuff ut när man är helt röd i ansiktet och stundvis grimaserar som en idiot. Om man inte kan acceptera det faktum så blir det svårt att få ut särskilt mycket av träningen. Har ni svårt att släppa det? Om du tränar på ett ställe där det är fler som tränar samtidigt, titta dig omkring! En grov generalisering, men du kommer att se två sorters folk. Hobby-gymmarna, som inte ser särskilt ansträngda ut. De tränar gärna i grupp så att de kan sitta i maskinerna och prata ett par ord mellan varje repetition. Och så har vi de som vet hur, och är där för att träna på riktigt. De är röda, flåsar och luktar svett. Vilken av dem vill du vara? Personligen tycker jag att det skulle vara ett grovt slöseri med min tid, som jag värdesätter ganska högt, att sitta och konferera på ett gym, när det finns mysiga fik istället.
Jag vill även skilja på de ”sociala hobby-gymmarna” och de andra ”hobby-gymmarna”. Det här är två helt olika sorters människor. Den ena gruppen är fortfarande där för att träna liksom. Social kan man definitivt vara på andra ställen, där man inte är i vägen för de som tränar! Detta gäller självklart inte bara i gym, utan all sorts träning där fler människor är närvarande. Det är ganska frustrerande att göra en övning tillsammans med någon som inte vill bli trött. Skulle ens felaktiga träningsmetoder istället grunda sig i okunskap, fortsätt träna! Man måste även träna på att träna, men man kommer lära sig mycket snabbare om man läser på samtidigt. Det är ganska frustrerande att träna och träna utan att man ser några resultat.
Det här blev spretigt kände jag, men jag tror att stycket över det här sammanfattar ganska bra det jag vill få fram. Och på grund av att Martina hade rätt klockrena bilder i det första inlägget så struntade jag i att lägga till några här!
Peace!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar